Nervös
Imorn är första dagen jag ska va själv med albin eftersom jonnie börjar jobba igen och helt ärligt så är jag livrädd, det är ju alltid en trygghet att vara 2 lixom och speciellt i vårat fall när jag var den som knappt kunde hålla i en bebis när han kom och jonnie kunde allt någorlunda sen sina syskon. Dock kommer mamma och lasse vid ca 13 tiden så de känns ju lite bättre iaf men ändå läskigt. Tänk om de skulle hända nått lixom?! :/ oroligmamma.se
Nu är vi iaf ute hos jonnies mamma och har fått mat här för ja..jag vet inte vilken dag i rad de är. Vi har lixom inte hunnit med mat hemma fast vi vart 2 hemma så ja att man är orolig för att vara själv kanske inte är så konstigt ändå.
Bjuder iaf på en bild så kanske jag uppdaterar nått imorn om hur de gått, puss!!
Men skojar du med mig? 450 kronor som plåster på såren, för det är väl ett gäng plåster man har råd att köpa för dem pengarna?! Nej usch. Jag har alternativet att gå till en läkare igen som intygar att jag VERKLIGEN inte kan jobba på annat yrke heller, så jag provar den vägen och gör en överklagan. För det handlar ju egentligen om att ta sig hemifrån till arbetet - vilket jag räknar som en rörlighet som jag inte har. Och med tanke på att jag inte äger något körkort så kan dem ju inte kräva att jag tar bilen till jobbet, och jag tvivlar på att man har rätt att få skjuts av färdtjänst till och från arbetet för att man är gravid. Så mitt mål nu är att hitta en läkare som kan intyga att problemet inte ligger i ett nytt "orörligt" arbete under graviditetsperioden utan vägen till och från arbetet.
(Jag lovar, hade man hetat Abdullah så hade man utan problem fått ersättning för hela sjukperioden)...
