.

nej, jag står som sagt inte ut längre..jag vill ha min bebis nu och bara lära känna honom och veta vad de är för en liten filur i min mage och bara få komma in i hela den här familjebubblan. Just nu känns de bara som att jag läser allt för mycket om saker som hänt andra, både om drömförlossningar och marddrömsförlossningar, föräldrar som fått bebisar med både den ena och den andra skadan,downs syndrom osv..Och ja jag vet, det är typ förbjudet att tänka på sånt här känns de som men jag är nog en överrealistisk människa eller något och tar alltid de säkra före de osäkra, tänker hellre de värsta så jag inte ska bli besviken lixom. Och jag vet att chansen inte är stor att man varken dör under förlossningen eller att bebisen kommer ut och inte är helt frisk eller liknande men även om de bara skulle vara 1% chans så gör de mig helt livrädd.

 

Allt är så nytt och de här är helt sjukt stort, jag vill bara ha ut min lilla bebis..se att han mår bra och att jag överlevt och inte är allt för sönder och bara få komma in i mammavardan. 9 månader är för lång tid att vara gravid helt enkelt.