.

Okej, imorn "gäller" det ..13.45 ska jag va på den där cprättgången i huddinge. Jag tänker bara snabbt berätta vad jag kommer ihåg och snabbt gå därifrån. Kommer antagligen sitta där som världens nervösaste människa, men egentligen..det är inte jag som borde va nervös, jag är bara vittne..det är inte jag som åker in direkt.

Apropå det kom jag att tänka på det tidigare ikväll att fan va skönt det känns att inte behöva vara den längre som har den där pojkvännen som inte kan ta hand om sig själv osv. Okej, vi hade världens finaste stunder som ingen/inget kan ersätta, så är det bara. Men just nu känner jag att även fast jag känner mig väldigt ensam vissa stunder och dagar så mår jag ändå så mycket bättre, jag behöver inte komma till skolan nästan varje måndag efter en helg och berätta hur min pojkvän söp sig skitfull och vart som en helt annan människa som sårade mig så djupt. Jag behöver inte känna ångest att jag inte kan hjälpa honom på något sätt eller lida med honom och hans problem. Jag tycker fortf väldigt synd om honom och han kommer föralltid ha en plats i mitt hjärta som ingen kan ersätta, men..det är absolut inte samma sak längre. Det är inte kärlek på den nivån som förut.. Jag har lärt mig så mycket från det förhållandet så jag är nästan för försiktig med vad jag väljer för killar, har blivit väldigt kräsen med andra ord. Men tror det har en positiv effekt ändå, jag har lärt mig att ta hand om mig själv och stå på egna ben utan ett beroende av någon annan. Och det är ...Mycket bra Jennie! :)

Aja, nu var det ur världen också .. Ska nog sova nu så jag är någorlunda pigg inför imorn. Peace out världen!