.

kom nyss hem från jonnies föräldrar, vi spenderade kvällen där med mat som vi köpte med och sen titta vi på film. Dock kom de en massa jobbiga tankar i mitt huvud som etsa sig fast påvägen hem så nu kan jag inte somna, ingen idee att ens lägga mig för då kommer jag bara ligga och stirra rakt upp i taket.

Det känns som att de är för mkt på en och samma gång just nu, jag känner att jag behöver lägga all fokus på den här lilla bebisen och allt som komma skall, men de är inte de lättaste när någon som på nått knepigt sätt är en del av ens liv ändå håller på att försvinna för alltid. Varför är de så? Känns som att alltid när någon föds så dör en annan..det är lixom inte gjort för att man ska klara den situationen på en och samma gång..känns som att de håller på att rinna över i huvudet på mig med alla tankar.

 

Jag är nog en alldeles föör mycket känslomänniska..alla andra kan ju så lätt bara stänga av ibland? Men de går lixom inte för mig. Nej, ska försöka underhålla mig med nått tills jag blir helt övertrött och bara måste sova. gonatt!